... på expedition.
Nu äntligen fick Andreas klart en sammanställd liten film om några ridturer som vi gjorde under hösten tillsamman med våran grannar och ... Jarnvilja som 'handhäst'. Turer var mycket spännande för oss, för att se hur allt går till med den lilla damen, och för Järnvilja som fick en proppfull väska av nya intryck. Utan bevarande gick det över stock och sten, genom bäck och skog, uppåt och nedåt. Mycket roligt var den första kontakt med hjärtabäcken, enligt hennes uppfattning så hade det varit bäst att hoppa över. Så klart misslyckade hon och landade med skräck mitt i det blöta något. Jag, som red sist, skrattade bara. Men den som skrattar sist skrattar (allmänt kända) bäst. På returvägen vägrade hon så klart att passera bäcken, ingen övertalningsförmåga hjälpte, även Victor, Tinna och Ida som väntade pa andra sidans bäck imponerade hon inte (gräset åt sidan var sa himla grönt), så att Pia och jag blev tvungen att leda hon genom vatten ;-)
I alla fall orkade hon varje tur, blev mer och mer självständigt. Hon vet exakt vilken väg är den kortast hemväg, så att man är tvungen att koppla hon nu under tiden den sista biten på grimskaft. Men om vi kom hem är hon trött, mycket trött!
Hälsn :-)
